Det var nåt i din röst som fick mig att söka tröst
Det var nåt i din storslagna styrka
Så jag lämnade flocken och vandrade ensam med dig

Och det borde vart svårt för ni höll mig så hårt
Men jag fick något annat att dyrka
Men ju längre jag kom desto närmare följde ni mig

Men jag lämnade er för att se något mer
Men i mörkret runt om mig blir ögonen fler
Dom viskar, följ med oss igen

Vargarna
Dom blir fler varje natt och dom gör mig besatt
Vargarna
Lockar mig till duell månen skiner ikväll
Vargarna
Dom kallar på mig

Vaknar upp varje natt svettig av era skratt
Och min rädsla sprids snabbt genom vinden
Ja min doft sipprar ut till en väntande, törstande flock

Så jag kryper intill och det enda jag vill
Är att vakna och omfamna solen
För det enda jag tror på idag det är sägner och skrock

När jag tog mitt beslut då begav vi oss ut
Men nu verkar det som våran resa är slut
I mörkret blir ögonen fler

Vargarna...

En morgon kan va väldigt tom som idag
När man vaknar ur drömmen man älskar
Och du skulle, det var jag säker på, ej komma hem

Det var nåt i din röst som fick mig att söka tröst
Men jag vet att ju längre jag väntar
Desto svårare blir det att finna gemenskap igen

Så om du lyssnar en stund när som månen är rund
Kan du urskilja skallet från mig nån sekund
Det enda som söker sig bort

Vargarna...