Du såg i min hand och sa
du är precis som jag
kanske möts vi en dag
när vindarna vänt...
den där tåren jag torkade bort
den där stunden som blev allt för kort
den finns kvar ännu fast du gått
tills vindarna vänt
och elden som slocknat
åter har tänts...

promenaden vi aldrig tog
i september när sommaren dog
men vägarna väntar nog
tills vindarna vänt...

du vet precis lika bra som jag
den här känslan kan ingen ta
kanske vi får det vi helst vill ha
när vindarna vänt
och elden som slocknat
åter har tänts...

____

Gleice Couto