Du ser dig själv i en grav, bara nakna andetag Saknar luft, en andedräkt, har alltid varit lika svag Ser din sorg, du flyr din eld. Blundar kallt men ser ändå Från hjältars röst hörs ingenting, varför är det alltid så?
Ingenting är som förut, ingen början inget slut Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker
Du viskar till dig själv i smyg att aldrig kasta av din sköld Medan lögner håller stånd värms blodet upp att hålla köld Medan ögon ser en dröm, håller kylan luften kall Allt omkring som bar ditt namn, obevekligt går mot sitt fall
Ingenting är som förut, ingen början inget slut Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker
Du ser dig själv i en grav, bara nakna andetag Saknar luft, en andedräkt, har alltid varit lika svag Ser din sorg, du flyr din eld. Blundar kallt men ser ändå Från hjältars röst hörs ingenting, varför är det alltid så?
Ingenting är som förut, ingen början inget slut Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker
Ingenting är som förut, ingen början inget slut Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker